Mycket som hänt!

Alla kattungar har vuxit upp och fått nya hem! Det gick fort att få nya hem åt dem så jag har inte ens skrivit något om det här p.g.a. den saken.

Nu har jag fått ta emot tre stycken vilda kattungar som heter Gilius, Gerard och Germanius. Tyvärr är de födda ute av en vild kattmamma som inte längre lever. Men de tre kattungarna klarade sig och fångades in av en boende i området.
Kattungarna är rädda och keliga om vartannat. Har man mat i handen så är det acceptabelt att bli klappad men annars springer de och är skvättiga.
De har nu bott hos mig i en hel månad och gör framsteg varje dag!
Vi hoppas på att de snart förstår att vi är snälla och vill bara deras bästa. :)

5 veckor gamla!

Nu har vi blivit hela fem veckor gamla!

Matte har lovat att ta bilder på oss så fort vi sitter lite still.

Nu har vi gjort framsteg må ni tro. Vi har fått halva mattes datorrum att bo på, så vi kan springa och leka. Vi har en klöspelare med ett bo i, där älskar vi att tränga in oss alla fem! Då får man klättra en bit för att komma upp. Skoj!

Sen har vi alla börjat lapa mjölk från fat! DET är gott! Oj så vi dricker! Fast vi kan inte låta bli att snutta på mamma emellan åt. Men det är mest för att det är gosigt, inte för att vi är hungriga. Det tycker nog hon är skönt.

Vi har börjat gå på låda också. Alla fem förstår hur man ska göra. Även om det där med tvättningen efteråt är lite klurigt. Hur ska man göra? Som tur var brukar mattes katt Singo hjälpa oss där. Han brukar gripa in och putsa oss om det behövs. Vi gillar honom. Om han kommer in här så brukar vi flockas runt honom och leka med hans svans, klättra på hans rygg och springa slalom mellan tassarna. Då brukar han gå ut igen....

Hoppa kan vi också må du tro! Inte bara skutta, vi hoppar! Det gör att man når saker man annars inte når. Det är bra!

Och tänder, vi har fått små huggtänder att gnaga med, det tycker inte mamma Greta om, men vi älskar att tugga på kartongen, på klösbrädan, på faten, på varandra....

Ja, nu ska vi döda en konstig, lila, fluffig råtta som ligger helt orörlig här på golvet.... jag tror den spelar död... vi hörs!

3 veckor gamla!

Greta Garbo: Hej hej! Här är jag och mina små barn, de har nu blivit tre veckor gamla! Se så söta de är, men de har börjat krypa ur min korg så nu måste jag hitta ett bättre ställe för dem att bo på. Matte sa att hon skulle ordna ett större krypin åt oss. Det blir säkert bra! Alla bebisar mår bra och växer sig större och större! Det blev fyra pojkar och en liten flicka.



Matte har varit med och döpt mina bebisar, och eftersom jag heter Greta Garbo så måste det ju bli fler kändisar. Här kommer en lista:

Mörkrandig: Fred Astaire
Grå/vit: Marlon Brando
Grårandig: Clark Gable
Grårandig med vitt: Gary Cooper
Helgrå med vita tassar: Rita Heyworth

Bebisarna blev 5 st!

Mammakatt, numera döpt till Greta Garbo, fick FEM små kattungar den 15 maj!

Förlossningen gick bra, mamma ville att jag skulle sitta bredvid under hela förloppet och "hålla tass". Vilket jag gjorde. Vaknade kl. 7 av att hon kuttrade och lät konstigt. Kl. 9 satte det igång och kl. 11 var det klart. Fem friska bebisar!

Här ser ni dem en dag efter förlossningen när de är tvättade och torra.

Kattmamma

Idag har en kattmamma flyttat in hemma hos mig. Hon har setts springa runt i området runt mig så jag har haft ett öga på henne hela tiden. När grannarna inte heller känner igen katten blev jag lite orolig, hon har setts ute i en evighet. När jag sen ser att hon är dräktig och rund om magen så var det inget snack om saken. Hon måste in och få föda bebisarna inomhus!

Idag fick jag in henne, hon satt nedanför min trapp så det var bara att fösa in henne i buren och plocka med henne upp i rummet som jag förberett åt henne. En stor korg för henne att bädda i, många andra mysiga platser att sova på och en hel del lakan är upprivna och redo för förlossningen när den nu startar.

Hon är världens sötaste lilla kattflicka. Verkar inte alls vara gammal heller, högst troligt hennes första dräktighet så jag ska ge henne extra stöd och hjälp om det skulle behövas. Nästa steg är att hitta på ett supersött namn åt henne!

Lilla Rone!

Strax efter att Natt flyttat så fick vi ett samtal om en katt som gick runt i gamla Bålsta. En familj hade tagit in honom till sig men de skulle resa iväg och kunde inte mata honom mer. Så numera bor han hemma hos mig.

Rone är en ung hankatt, c:a 10 månader. I början var han lite avvaktande men efter ett par dagar visade det sig att han var en riktig kelgris! Han ligger ofta på golvet och visar magen, kuttrar och önskar att du ska klia honom. Han är också en väldigt busig katt, han är trots allt fortfarande en ung katt så han har mycket lek kvar i kroppen. Han älskar andra katter och brottas gärna med dem. Han sitter ofta nära mig för att kolla vad jag gör eller så går han och letar upp mina katter för att se om de vill leka med honom.

Så tokigt...

Vi har ju haft en stödkatt jag inte skrivit om. Natt heter hon.

Hittades i Bålsta där hon satt ute i kallaste vintern och frös. Hon klöste på dörrarna och ville in och värma sig. En kvinna ringde HittaKatten och jag åkte dit och hämtade henne.

När hon kom hem till mig slängde hon i sig en skål med vatten, slukade en skål med mat, gick på lådan och sen sov hon i 20 timmar. Hon var helt slut efter sina eskapader ute.

Hon har numera flyttat till en ny familj där hon trivs fantastiskt bra!

21 december 2010

Pommac: Hej allesammans! Jag ville först och främst bara berätta att vi lever fortfarande! Ja, vi har t.o.m. gått upp 0.5 kg sen sommaren. Men det kanske beror på att vi bara sover och sover, nu när det är så mörkt ute hela dagarna. Här ser ni mig på min nya favoritplats, på soffryggen. Det är inte bara mjukt och skönt, man har perfekt överblick över rummet och om matte sitter i soffan så är hon nära också. Kan inte bli bättre.

Jo, anledningen att vi inte uppdaterat är för att det inte hänt något helt enkelt. Vi har inte haft hand om några stödkatter sen sist, det har inte behövts. Brorsan tror jag tycker det är tråkigt. Men det kommer säkert någon dag.

Nu har julen kommit. Matte har släpat in en sån där stor, grön, taggig sak som man hittar ute. Jag är inte särskilt förtjust i den, men däremot allt glitter som sitter i den! Jag tror att världen där ute måste vara hemskt vacker, om alla gröna, taggiga saker har glitter och kulor på sig! Jag vill helst inte se efter med egna ögon... det är läskigt där ute... och kallt... höga ljud... och sist men inte minst, HUNDAR! Usch så hemskt! Nä, jag håller mig på min soffa inomhus.

Idag tog matte fram någonting riktigt konstigt.
Vi satt och luktade på den, då började det svarta snurra och det började spela massa ljud! Usch så det lät, men spännande var det!
Men vad har man den till egentligen?
Den är för liten för att man ska ligga bekvämt på den, så det kan det inte vara.




Vi inspekterar varenda del av lådan som väsnades.
Singo provtuggade på en metalldel, men han hälsar att det smakade pyton. Den var alltså inte till för att ätas på.




Vi tänkte att det kanske är en leksak.
Singo är modigast av oss så han fick testa. Han tog på det svarta som lät medans den snurrade! Då blev det tyst och det slutade snurra... vi fattade ingenting.
Vad var poängen med saken?
Vi vet fortfarande inte...